Då har jag gjort min debut på långdistans! Jag klarade det! Jag är en Ironman! Så häftigt och stort alltihop, hela tävlingen, arrangemanget, publiken, banorna och så klart målgången! Vet inte vart jag ska börja riktigt... Men jag och Johan åkte ner till Kalmar i torsdags för registrering och pre-racemötet.
Vi var sex från julita triathlon som skulle köra, så på fredagen åt vi pizza tillsammans och pratade av oss lite. Under fredagen checkade jag in cykeln och lämna in cykel- och löppåse i växlingen. Ganska skön känsla när allt är fixat, det ända som återstod var att stå på startlinjen i våtdräkten och genomföra tävlingen... men alla förberedelser var nu klara! 3:45 ringde klockan lördag morgon, jag skuttade ur sängen och började packa allt på rummet, fixade fram lite frukost och försökte få liv i Johan...
Jag självseedade mig i simningen till 1:30 vilket var ganska långt bak, men hellre att jag måste simma om ett par än att folk krälar över mig och vill ta sig förbi. Efter nationalsången började de väldigt långa simleden röra sig ner mot vattnet... det första som slog mig när jag kom i var "fy fasen det är ju saltvatten".... haha jag har aldrig simmat i saltvatten tidigare vilket slog mig just då. Det var vidrigt att få in i munnen! Men efter en stund vande jag mig vid smaken och känslan och allt flöt på bra. Det var lite vågigt från båtarna som for fram och tillbaka längs banan men annars gick det bra. Sista 1,5 km var dock hemska, det var massor med mörkt och tjockt sjögräs ända upp till ytan. Samtidigt började folk bli ivriga att komma fram så det blev mer slag, sparkar och allmän vårdslöshet vilket inte gjorde det bättre när jag försökte lugna paniken över sjögräset. Tillslut kom även jag upp ur vattnet, tog min cykelpåse och bytte om i tältet. Det var helt proppat inne i tältet, men jag stressade inte för det utan tog det ganska lugnt och var väldigt noga med att få på mig chipet den här gången. Jag joggade i väg till cykeln som stod väldigt nära utfarten för cyklarna. Trampade iväg mot Ölandsbron... Det var ganska blött ute efter nattens regn vilket gör mig väldigt osäker på cykeln. På ölandsbron var det blåsigt, blött och skaplig nerförsbacke vilket var superläskigt! Men väl framme på Öland hade det mesta torkat upp och vinden var svagare så nu vågade jag trampa på. Lite motvind på väg ner på Öland men efter vändningen längst ner så gick det superlätt med bra asfalt och mycket medvind fram till Alvaret. Här gick det tungt! Det gick inte fortare än 20 km/h... Det var skönt när jag närmade mig Ölandsbron igen och skulle över för de sista 6 milen i Kalmar på cykeln. Jag tänkte nog att 6 mil inte var så mycket - att jag snart var i "mål", men de där 6 milen i Kalmar var dubbelt så jobbiga som de 12 på Öland. Benen kändes rätt bra iallafall och jag cyklade om många längs vägen, både damer och herrar!
Växlingen till löpningen gick snabbt då det bara var att hoppa i löparskorna och ge sig iväg. Det var så skönt att springa ur benen nu efter att ha suttit på cykeln i så många timmar! Man springer tre varv i Kalmar - 3 x 14 km = 42 km. Första varvet gick väldigt bra, jag höll en snittid på 4:50. Jag fick ett gult armband som visar att första varvet var klart och gav mig ut på andra varvet... vid 22 km( drygt halvvägs) började hjärnspökena komma, jag fick känningar i ett knä och kroppen ville börja gå, men nej det tillåter inte jag! Här ska springas hela vägen, så slipper man ju lida längre än nödvändigt. Så jag travade på sista halvan med men med lite lägra fart - ungefär 5:10 i snitt. Jag gick enbart genom vätskekontrollerna då jag tryck i mig saltgurka och chips! Sista två kilometrarna innan mål var kämpiga men man lyckas ju trolla fram energi nånstans ifrån när det verkligen gäller och jag lyckades öka tempot inför målrakan. Men på den röda mattan sänkte jag tempot och försökte verkligen njuta och ta in atmosfären av all härlig publik samtidigt som speakern ropar upp mitt namn "Angelica, you are an Ironman!".
Flera frågar nu i efterhand om jag vill göra det igen men just nu har jag ingen lust med det faktiskt, det var roligt men halva distansen var nog ännu roligare! Och den där simningen vill jag aldrig göra om! Inte där! Då får de plöja botten på sjögräset först... Jag ska försöka samla ihop lite mer bilder från tävlingen då jag hade många supportrar utspridda överallt som hejade och fotade/filmade vilket jag uppskattar jättemycket! Johan får inte priset för bästa fotograf - jag bad honom fota lite så han började med att fota simstarten (inte mig) sen glömde han bort resten av tävlingen haha! så han har ett foto på Kalmar sund och rosa badmössor. Men var en bra support under tävlingen iaf då han cyklade längs löpbanan bitvis och peppade och frågade hur det gick :)

2 kommentarer

NORRSKEN EMMA

20 Aug 2017 10:16

ha en fortsätt bra dag

kramizz

Akira Öken

20 Aug 2017 10:46

Så jäkla bra jobbat! Vi såg såg hela tävlingen då en vän deltog. Fantastiskt vilka kämpar! Gissar att du är trött och mör idag. Registreringen för nästa år är visst redan öppen om man vill gå ner till stadion och anmäla sig. 😉 Där kan man även, under dagen, få (köpa) sitt resultat ingraverat på medaljens baksida. Kram

Svar: Jag hoppar nog registreringen just nu (skulle jag ångra mig finns det ju alltid plats att få tag på), jag är rätt mör idag faktiskt;)
Löparglädje

Kommentera

Publiceras ej